räcker tydligen man ser en text för man ska bli lessen nu.. Min syster kom in på msn och hon hade en hälsning till pappa jämte sitt namn.. Det räckte för man skulle bli påmind om vilken dag det va..  fattar inte hur ett år kunnat gå så snabbt.. känns som det va igår man pratade med honom.. Det är konstigt hur hjärnan fungerar egentligen.. frågar du mig vad som hände vid den här tidpunkten för 1 vecka sedan så har jag inte en aning.. men frågar du om jag kommer ihåg mitt sista samtal med pappa så blir svaret ja.. 28/4 -06.. var på väg hem från jobbet som vanligt vid 18 tiden.. Mamma ringde som hon alltid gör när jag åker hem bara för att små snacka lite och höra hur dagen har varit.. så va det denna dag me.. Kommer ihåg allt så detaljerat.. svängde ner på vägen från jobbet.. kom till den lilla rondellen, ringde i luren, visste ju de va mamma.. va på gott humör denna dan, allt kändes så bra på nått sänt, man hade inga problem.. Mamma och pappa hade varit och handlat. Man hörde pappa skämta i bakgrunden som han alltid gjorde *fråga han nu om han kollat oljan i bilen* sa pappa.. han visste att jag alltid blev irriterad när han frågade de.. sedan hörde man han skratta i bilen..  *har han fått fast anställning än? har han pratat med chefen?* *har han klippt sig än eller ser han fortfarande ut som en uteliggare?*alltid samma sak, pappa gillade inte att jag hade söndriga jeans och långt hår som jag hade just då.. han gav sig aldrig.. Men han sa det alltid med glimten i ögat.. han brukade alltid skämta om mina *modemedvetna* kläder som jag brukar köpa.. att om jag köpte ett par jeans för 1995 kr så skulle han köpa ett par lika snygga för en tia.. efter jag svängt av vid lomma så säger jag hejdå till mamma i telefonen och pappa skriker hejdå han me sedan lägger jag på.. Jag åker hem till vicki och vi äter middag som vanligt.. lägger oss lite i soffan och kollat tv, sedan sätter hon sig vid datan och jag sätter mig och spelar lite xbox..  vi lägger oss och de blir lördag.. hittar inte på så mycket idag faktiskt, är en sådan där slappe dag då man inte gör nått.. gick inte upp förrän vid 2 och av någon anledning så får jag för mig att klippa håret.. går in på toaletten och tar fram en sax och börjar klippa.. pappa hade ju alltid klagat på mitt hår så nu skulle jag göra han glad och klippa det kort.. hade väl nu max 10 cm kvar.. blev rätt snyggt tyckte jag, men jag tänkte att jag säger inget till mamma och pappa för de får se när jag kommer upp nästa helg..  skulle ju bli en överraskning till pappa..  Blev xbox på kvällen och vicki satt vi datan och snackade med sina kompisar på msn.. la oss rätt sent, det va ju ändå lördag, och ingen skulle upp tidigt på söndagen.. Vad jag inte visste va att jag bara skulle få någon timmes sömn.. 04:58 ringer det på min mobil, jag vaknar men kopplar inte riktigt vad det är.. inte ofta de ringer vid den tiden på natten.. svarar yrvaket *ja det är Martin* i andra ändan är det mamma.. man hör på henne att något är fel.. *Martin, pappa har förmodligen fått en hjärtinfarkt och han är redan borta* Jag förstår inte riktigt vad hon säger, tittar rätt fram i luften.. får fram *Är det allvarligt? är han redan död?* varpå mamma svarar *De jobbar med honom nu, men jag tror det redan är försent, vi ringer från sjukhuset sedan* jag hoppar upp ur sängen och det flyger en miljon tankar i mitt huvud, är det en dröm? är det verklighet? vad är det som händer egentligen.. vet inte riktigt vad jag gör, vicki vaknar och frågar vad som hänt, jag svarar inte, springer ut i hallen och allt bara brister.. jag skriker rätt ut i luften, benen slutar bära min kropp och jag faller handlingsförlamad ner på golvet.. Vicki kommer ut springande och undrar vad det är som hänt.. Det enda jag kan säga när jag ligger på golvet är *Pappa är död, han är borta*  drabbas av panik.. är 13 mil ifrån Halmstad, min pappa är i ambulans på väg till sjukhuset.. jag vet inte om han lever eller om han är död.. springer in i sovrummet, slänger på mig kläder och säger att jag åker till halmstad nu, allt detta har hänt på omkring 2 min, har egentligen inte hunnit vakna utan är yr i hela huvudet och adrenalinet pumpar.. rivstartar ute på gatan.. tårarna forsar ner från mina kinder.. kör som en galning, bryr mig inte om nått just nu, märker jag måste tanka.. kör in på shell macken där jag bor och tankar.. Vicki har nu ringt sin mamma och berättat vad som hänt.. Ann christin ringer upp mig och förbjuder mig från att köra själv, hon säger att anders kör mig upp till Halmstad, han är klar om 2 min.. kör hem till dem, anders kommer utspringande till bilen och hoppar in.. förmodligen hade jag kört ihjäl mig om han inte kört för just nu hade jag ingen kontroll över nått jag gjorde och brydde mig inte om nått.. ligger och maxar bilen hela vägen till Halmstad.. runt 220-230 km/h hela vägen. men det känns som en evighet.. jag sitter med mobilen i knät och tittar på den hela tiden.. ska jag våga svara om det ringer? vill jag höra sanningen? försöker intala mig själv att de lyckats rädda pappa.. att jag kommer upp så ligger han på sjukhuset, men han lever.. jag önskar verkligen detta.. ber flera böner till gud, men någonstans inom mig så vet jag att pappa är borta.. Väl uppe på sjukhuset så är alla dörrar stängda på akutmotagningen.. springer som en idiot och rycker överallt.. måste komma in, får upp garageporten för ambulanser.. möter en ambulansförare, förklarar läget och förstår ganska snabbt att det va han som hade kört pappa in.. Frågar han rätt ut *pappa klarade sig inte va?* han tittar inte på mig först, sedan tittar han upp och säger, nej vi gjorde allt vi kunde.. va som att bli sänkt med en högerkrok.. Nu va det bara att komma in till mamma och catrin.. längst bort i den vita korridoren i rummet till höger.. springer ner och öppnar dörren.. där inne sitter mamma, catrin och en kurator.. mamma tittar upp på mig.. han är helt söndergråten.. man ser i hennes ögon att hon förlorat sin andra hälft, en uppgiven blick, catrin bara gråter, allt brister för mig me, kan inte hålla tillbaka längre, hade sagt till mig själv att jag skulle hålla mig stark inför mamma, men jag kan inte, min kropp orkar inte.. Kramar om mamma och catrin, tårarna bara rinner ner för kinden.. Allt är så overkliget.. En läkare kommer in och lämnar det slutgiltliga beskedet att pappa är borta.. Vi får veta att han ligger i ett rum jämte nästan som de gjort iordning och att om vi vill får vi gå in och ta ett sista farväl av honom.. Vem kan förbereda sig på det? Om någon säger till dig *Du har  min att ta ett sista farväl av din pappa för detta är sista gången du får se honom, röra vid honom* hur hade du hanterat de? Hela kroppen skakar när vi närmar oss rummet, vi öppnar dörren, pappa ligger där på en bridgs med ett vitt täcke över sig.. hans kropp har redan börjat svälla upp.. Det känns så overkligt. det är pappa som ligger där, han rör sig inte, han tittar inte upp och skrattar.. han bara ligger där helt orörlig.. Man bara väntar på ett tecken, att han ska blinka, att han ska röra något men inget händer.. allt är kaos i huvudet.. Tar pappas hand och lägger den i min, inte hållt hans hand sedan jag va liten pojke.. inte på detta sättet.. han är fortfarande varm, så stilla.. men det ser ut som han ligger där med ett leénde på läpparna, att han vill visa att han har det bra nu.. Vi ber trosbekänelsen inne i rummet, är där inne en bra stund.. Är så jobbigt att se mamma, hur hennes liv bara faller samman, pappa va hennes allt, de skulle ju göra så mycket nu när han gick i persion, få tid för varandra, njuta av livet ihop.. bli gammla tillsammans, allt det slets ifrån henne på några sekunder.. Ger pappa en sista kram innan vi lämnar rummet.. Jag klarar inte vara kvar i Halmstad så efter ett tag på sjukhuset så ber jag andrs köra hem mig till kävlinge igen.. klarar inte av att åka hem till huset.. måste hantera detta på mitt sätt.. stänga in mig själv.. Jobbade som en slav i 6 månader framåt nu, va mitt sätt att hantera sorgen, va på jobbet så mycket du kan så slipper du ta itu med det. Va på jobbet redan dagen efter, gick som en zombie runt där, folk tittade på mig men visste inte vad de skulle säga. Vad tänkte de?   Mamma berättar iallafall hur allt hände sedan.. hon släppte ut sanna på natten för hon behövde kissa.. när hon kom in hur hon något konstigt ljud från sovrummet. pappa ligger på sidan i sängen på rygg.. mamma springer fram och slår han på kinden för att kontakt med honom.. Han tittar upp på henne och säger *Jag hade så ont i ryggen men nu är det borta* sekunden senare dör pappa i mammas armar, hon sliter ner pappa på golvet så han får ett jack i huvudet, hon börjar med hjärt och lungräddning, ringer 112 och pratar med dem samtidigt som hon jobbar med pappa.. Förstår inte förrän nu hur stark mamma verkligen är.. klara detta både psykiskt och fyskiskt.. Men säger som mamma sa, pappa visste att jag va med honom ända till slutet.. han va inte ensam.. Men ändå känns det så konstigt, den starkaste personen jag kände och min stöttesten var borta på bara några sekunder. Hur kunde denna stora man, han som alltid fanns där för en, hjälpte en med vad det än gällde. Han som följde med mig ut på ängen när jag va liten för att spela fotboll, byggde koja till mig mm plötsligt vara borta? Förstod nu att ingen va odödlig, va som något förändrades i en, jag blev en annan person, såg på livet på ett annat sätt.. Uppskattade människor mer och de man hade runt sig..

Begravningen va otroligt fin, kyrkan va full till bristningsgräns.. Du är min man av helen sjöholm va bland det finaste jag hört. inte pga låten utan sammanhanget, bakgrunden och allt.. Min mamma och pappa brukade alltid ordna så kallade tecknings fester.. folk får komma så har man dans och äter middag mm.. brukar alltid vara runt 150 stycken.. och min pappa va alltid en scen råtta som alltid skulle spela allan och bjuda på sig precis som jag.. sista festen innan pappa gick bort va det bestämmt att alla damer skulle stå upp framför sina män och sjunga just låten *du är min man* dock va mamma och pappa ute i köket när detta va så mamma fick aldrig chansen att sjunga den för pappa och när den nu sjöngs i kyrkan så va det så otroligt vackert för det va precis som hon fick sjunga den för pappa en sista gång i allafall..

Saken är dock den att jag fick aldrig berätta för pappa hur mycket jag beundrade honom och uppskattade allt han gjorde för mig genom åren, han fanns alltid där vad det än gällde.. Vet att jag hade världens bästa pappa och jag är stolt när folk säger att jag är lik honom i allt han gjorde och stod för.. Lyckas jag bli till hälften så bra pappa som han var för mig som jag kommer bli för mina barn så har jag lyckats och det kommer jag att göra..

Jag begär inte att folk ska förstå hur det är att förlora en förälder eller hur man mår, för det är omöjligt att göra, det är som att slita ut ens hjärta gånger 100.. det går helt enkelt inte att föreställa sig.. det är den värsta dagen i ens liv.. och just denna dagen från natten då de hände tills jag kom upp till sjukhuset upplever jag gång på gång i mitt huvud, och det jobbiga är att inte kunna visa att man är lessen alltid för folk inte förstår.. När någon ibland frågar hur det är och syftar på detta så skämtar jag bort det och säger att det är bra.. Skäms för att visa att jag är lessen, skäms för att visa att jag sörjer min pappa.. känslan av att andra tittar på en utan att veta vad de tänker.. Vad tänker de? är jag vek som gråter? Skäms för att säga att jag varit nere på kykogården och suttit vid pappas grav och fällt tårar..  brukar alltid åka dit när jag är i Halmstad, lägga en blomma och prata lite med pappa.. sedan sätter jag mig i bilen torkar bort tårarna kör hem till mamma och låtsas som jag är samma glada martin som innan.. Sorgen har många ansikten, min har skämt, dåliga spratt, kaxighet och mycket annat.. Mina tårar fäller jag när ingen ser, när ingen kan dömma mig, när ingen kan se min svaghet.. Ni ser en mask, men inte vad som döljer sig bakom den.. Ni ser inte tårarna som rinner nerför min kind.

Älskar dig pappa.. tänker på dig varje dag..

Vet inte hur många tårar som runnit nu ikväll när jag skrivit detta men det är många, och det va jobbigt att skriva det.. eftersom jag inte vill belasta människor med min sorg utan med glada miner så är det bättre jag skriver det här så kan folk välja om de vill dela min sorg med mig eller bara finnas där för mig när jag är glad.. Det är erat val..

Har legat och sovit ikväll, var en hård gårdag.. Men idag va det rätt nice.. Va och käka middag med henke på bulls idag.. Riktigt nice faktiskt.. Nu ikväll blir det partaj ;) åker snart in till stan.. Tror det kommer bli riktigt nice faktiskt.. :-D

Kommer snart =)

Jobb idag me, va ju inte lite trött när man steg upp idag, min klocka va felinställd så givetvis trodde jag att jag va på väg att bli försenad till jobbet, och de flesta vet nog hur det är att stressa på morgonen, man får ont i magen och mår illa och man blir helt kallsvettig.. mysfaktor 1 på de =)

 Ivilketfall så kom jag ut i bilen 8:45 enligt min klocka på mobilen, men när jag slog på bilen så kommer det upp på min display, 8:07, jag va alltså waaaaay to fast..  Nu va jag tvungen att sitta och vänta på jobbet istället.. men det va lugnt, lite laula och bagge e aldrig fel, iallafall inte när företaget betalar =P

Annars hade det varit ganska lugnt, mest suttit och lyssnat på musik och snackat skit med micke hela dagen, sedan fick man lite skumma meddelanden på msn men ja jag har ingen kommentar till de =)

Blir tydligen fest i sommar igen med jobbet, ribban i juni månad, öltält inhyrda kockar och gratis sprit.. ca 150 st.. gissa om det kommer att bli fylle slag, det blir de alltid på våra fester med jobbet =) Men det ska bli skoj som fan, extra kul nu när ALLA avdelningar ska med =P

 Vill du? jag vill =)

Dunka mig gul och blå.. Klockan är 4a...

 Vaaaassego

Vaknade nu, klockan är lite över 2, riktigt skönt faktiskt =)

Den negativa biten är dock att nu att jag ska jobba på söndag så helgen blir ju inte lång..

Måste förresten berätta om en rolig sak som hänt mig också.

Satt upp en kväll och kunde inte sova, så det slutade med att jag gick in på en chatt för att fördriva tiden lite, slutade med att jag började snacka med en kvinna i 40 års åldern från Halmstad, riktigt fräck kvinna faktiskt. Ivilketfall så snackade vi om det ena och det andra, om Halmstad, jobb mm ja ni fattar.. till slut säger hon *Du har inte lust att gå på en blinddejt med min dotter?* Hmm ja vad svarar man på det egentligen =)

Ivilketfall så hade jag tydligen varit lik hennes dotters storakärlek här i livet och dessutom tyckte hon att jag såg bra ut och va riktigt rolig och trevlig =P Alltid kul när man får komplimanger =P

Snart 8 månader sedan man skrev här, hade nästan glömt att jag hade den =) Men fy fan vad man är trött..

Oki har iof inte gjort nått på jobbet egentligen.. =P

somnade på lunchen så blev 2 timmars lunch istället men vad gör de..

sedan satt jag på msn nästan hela eftermiddagen, va roligare om inte annat med tanke på alla sjuka skämt som man fick skickade till sig =D

Sitter här och funderar på om man ska åka till budapest eller inte.

samtidigt som det vore hur ball som helst att åka ner och träffa Smirre och festa i en hel galen stad så har jag annat här hemma jag måste fixa..

Rätt konstigt att det ibland känns som man inte får tiden att räcka men sedan har jag ändå tid att nästan sitta hela kvällen på datan, antar att det är för det är så skönt att bara sitta och koppla av lite =)

Halmstad förlorade förresten igår, och vad innebar det? jo Martin blev arg, inte mycket arg men iallafall lite småsur =P

Gissa om man fick gliringar idag på jobbet när man kom dit. *öhmm lirade Halmstad igår?* men då funkar den gamla vanliga *Om man inte förlorar ibland så lär man sig inte att uppskatta vinsterna* vilket iof stämmer med själva livet också =)

Tycker faktiskt det är lite svårt att skriva såna här bloggar om sig själv och om saker som handlar om sig själv för man öppnar sig för så många som kanske inte känner en eller vet hur man fungerar. Inte alltid man kanske vill dela med sig av sina tankar till alla, ibland vill man ju som sagt att den bara ska stanna där innanför pannbenet utan att folk vet..

Update

Glömde förresten att jag än en gång hade ängla vakt, va trött som vanligt när jag körde till jobbet, och när jag svängde av motorvägen och skulle svänga trodde jag bara det va en bild längre bort *kom en till som en bil snett till höger dolde* Det sista jag såg va en bil i ögonvrån komma mot mig, som tur va fick föraren stopp på bilen i sista sekund.. annars hade jag haft den fint i knät..  =P

Ciao